Svenska Skogskyrkogårdar: Nykyrka, Mullsjö

Skogskyrkogården vid Nykyrka, Mullsjö

Fotoalbum
Liten film
Google Maps visar vägen
Svenska Kyrkan, Mullsjö-Sandhems Församling - Kyrkogårdar (inkl. pdf-kartor)
Mullsjö-Sandhems Församling finns även på Facebook

Skogskyrkogården vid Nykyrka, Mullsjö ~ Vacker, Välskött & Mycket Kärlek

Nykyrka är egentligen 2 vackert belägna begravningsplatser, där begravningsskicket går i Kristen tradition. Mellan Skogskyrkogården ock Kyrkogården går Nykyrkevägen, där även Pilgrimsleden Norra S:t Sigfridsleden passerar (vars sträckning mellan Sofiakyrkan i Jönköping och S:t Olofs kyrka i Falköping invigdes 2 maj 2021). Det är en välskött plats med historisk tyngd, som vårdas med mycket omsorg & kärlek.

På plats finner jag inga kartor eller kvartersmarkeringar, utan dessa finns endast som 3 pdf:er på Mullsjö-Sandhems Församlings hemsida.

Skogskyrkogården innehar både Askgravplats & Minneslund. Här finns även 2 stora kors - 1 äldre vid "Minnenas Brunn", samt en nyare nära Falköpingsvägen i öster. Skogskänslan är välbevarad.

...

Följ länken för att ta del av vad Landskapsarkitekt Maria Westerdahl skriver om Skogskyrkogårdar

Nykyrka Kyrka & gamla Kyrkogård

☞ Mullsjö Kommun skriver:

Träkyrkan byggdes år 1887 och är i fornnordisk stil med mörk exteriörfärg. Här finns flera hundra år gamla inventarier.

Nykyrka kyrka som den ser ut idag byggdes efter ett förslag från bröderna Sager på Ryfors bruk. Den ersatte då den allra första kyrkan i församlingen, byggd år 1656. Kyrkan var då i stort behov av renovering men istället för att renovera revs kyrkan.

Bland de unika inventarierna, som bevarats från den gamla 1600-talskyrkan finns bland annat en ljusängel och ett timglas. Dopfunten är tillverkad av smeder på Ryfors bruk liksom många ljusstakar och kandelabrar.

På kyrkogården kan du bland annat se den stora Sagerska gravplatsen och flera vackra gravkors i smide till minne av avlidna Ryforssmeder.

☞ ... från Tusenårigt arv - Skara stifts kyrkor ~ av Robin Gullbrandsson:

(sid 18)

Smideskorsen i Nykyrka och Öreryd minner om smederna på bruken Ryfors och Nissafors och är typiska för järnbygder.

(sid 20)

Kyrkogårdarnas äldre gravvårdsbestånd besitter höga kultur- och personhistoriska värden samt en del fall också konstnärliga. Som exempel på det sistnämnda kan anföras den Sagerska familjegraven i Nykyrka, ritad av I G Clason, och Torben Gruts monument över Jonas Silvius i Tun.

Kyrkogårdsinventeringar bedrivs sedan 2004 av bland andra Västergötlands museum och ger en fördjupad kunskap om stiftets kyrkogårdar, viktig för framtida vård och underhåll. I inventeringarna ingår värdering av gravvårdsbestånd och förslag till riktlinjer för vad som skall bevaras.

(sid 82 - )

Träkyrkor Skara stift har endast sju träkyrkor från epoken: Fågelö kapell (1882), Nykyrka (1887), Naum (1892), Bjurbäck (1899), Hällestad (1901), Valdshult (1905) och Bocksjö kapell (1906). Alla ligger de i utpräglade skogsbygder med undantag för Naum på Varaslätten. De är, bortsett från de båda kapellen, uttryck för en långlivad träkyrkotradition på platsen. Nykyrka, Bjurbäck och Valdshult ligger i det gamla träkyrkoområde som sträcker sig från Hökensås ned längs Nissastigen, medan Bocksjö kapell återfinns i Tiveden. Uppförandet av träkyrkor krävde efter 1759 kunglig dispens eftersom trä var en bristvara och därtill relativt obeständigt. I Naum åberopade församlingen dålig ekonomi, brist på sten och tillräckligt fast grund som skäl till byggandet av träkyrka.

…

De särpräglade och synnerligen välbevarade träkyrkorna i Nykyrka och Bjurbäck har en direkt koppling till närbelägna Ryfors bruk och familjen Sager. Edvard Sager uppdrog åt Ernst Jacobsson (se även Vinköl) upprättandet av ritningar för Nykyrka, att utföras i likhet med dennes kyrka i Älvros i Härjedalen. Liksom i sina stenkyrkor uppvisar Jacobssons träkyrkor en högst personlig karaktär, vilket även gäller för Nykyrka. I kyrkans utformning igenkänns tornets sidoställda placering och influensen från engelsk nygotik, här i kombination med en mycket fri tolkning av svensk träbyggnadstradition. Tornet bär drag av klockstapel genom sina utskjutande stödben, vilket saknas på förlagan i Älvros. Fasadernas dekorativa spånklädsel var en modernitet vid tillkomsten och speglar det livliga intresset för trämaterialets uttrycksmöjligheter. Samtidigt som materialval anknyter till äldre traditioner är konstruktion och därmed också karaktär nytt i en blandning av stolpverk och liggtimmer.

Exteriören har i allt väsentligt kvar sitt ursprungliga uttryck genom den mörka färgsättningen som understryker träkänslan, de rikt utformade förstugorna, gavlarna och takfötterna, det skiffertäckta taket med sina kupor och stiftets kanske enda intakta nockkam. Kyrkorummet är också en exponent för medveten träarkitektur. Väggarna och fälten mellan de synliga takstolarna är helt klädda med obehandlad furupärlspont medan den intakta furuinredningen är oljad, vilket skapar en ovanligt enhetlig interiör. Byggnadsvirket liksom bänkkvarterens smideskandelabrar kommer från Ryfors bruk.

Det något senare nybygget i grannsocknen Bjurbäck finansierades också av Sagers på Ryfors och de första ritningarna utarbetades av bruksförvaltaren Johan Wilhelm Zelander för att sedan omarbetas av Thor Thorén på Överintendentsämbetet. Att det blev en träkyrka berodde på ”att det billigaste byggnadsämnet inom denna trakt är trä”, vilket Zelander påpekade. Thorén ritade efter Sagers anvisningar en korskyrka med en interiör i likhet med den i Nykyrka. I exteriören är dock Bjurbäcks kyrka helt sin egen och ger närmast associationer till amerikansk ”Shingle-Style” genom sin väggbeklädnad i liggande panel och spån, målat i ljusgrått, sina gaveldekorationer och takfallens skiffertäckning. Tornet är sidoställt precis som in Nykyrka och bär likaså drag av klockstapel samt med fornnordisk krydda i form av gavlarnas drakhuvuden. Kyrkorummet överensstämmer med det i Nykyrka, men här är även panelerna oljade, vilket bidrar till den varma och intima känslan. Även Bjurbäck kyrkas interiör är sällsynt välbevarad; minsta detalj, som exempelvis dörrarnas smideshaspar, visar på omsorgsfullt hantverk och är unik. Den konsekventa trägotiken i Nykyrka och Bjurbäck i kombination med den ovanligt höga autenticitetsgraden gör att dessa kyrkor i sin helhet besitter ett mycket högt arkitekturhistoriskt värde.

De av Fritz Eckert vid Överintendentsämbetet ritade kyrkorna i Naum och Valdshult är likartade och mer typiska exempel på det sena 1800-talets trägotik än Nykyrka och Bjurbäck. Liggande och stående panel, kraftigt utskjutande takskägg, dekorativa skärmtak och gavlar samt vinkelbrutna fönsteröppningar känns igen från samtidens profana träarkitektur. Även den ljusa, mjuka färgsättningen med mörkare kontrastfärg på listverk är tidstypisk. Tornet på Naums kyrka är på samma vis som Nykyrkas torn inspirerat av klockstaplar genom sina utskjutande stödben. Kyrkorummen är helt panelklädda med öppna takstolar, i båda fallen bär de dock en 1950-talsfärgsättning. Kyrkorummet i Valdshult är minst förändrat. Inredningen är med undantag för en predikstol i barock helt intakt, även altarkorset vilken tillsammans med altarväggens fönstergrupp ger ett mycket autentiskt intryck. Naum är i högre grad förändrad genom bland annat en stor läktarunderbyggnad, men har ändå kvar en grundkaraktär; utvändigt har ena långsidan fått en framträdande ramp.

☞ Även BebyggelseRegistret har från Inventeringsår 2005 en kortare skrivning om NYKYRKA 1:4

☞ Så även Wikipedia